Öster i mitt hjärta

Öster i Åstorp, platsen där jag är uppväxt, platsen där många av mina bästa minnen från barndomen utspelade sig.

Alla timmarna på gröningen, där vi spelade fotboll, bara var, sprang runt i buskarna utmed vägen, snackade skit, skrattade och hade kul. Allt cyklande mellan olika platser, mellan våra hem, till nyss nämnda gröning, till lekplatserna, eller bara runt och runt i området. Landhockeyn på jämtlandsgatan eller på banan nedanför skannebacken. Alla klasskamrater och vänner som bodde utspridda över hela öster. Commodore 64-spelandet hemma hos många av oss.

Gröningen på Öster i Åstorp

Björnås och Östra Skolan

Även Björnås har en speciell plats i mitt hjärta då många av mina klasskamrater och vänner bodde där uppe. Många gånger har man cyklat upp för Skannebacken eller Oden, lika många gånger ner. Tennisbanan, skogen, gräsängarna, vännerna och allt cyklande och moppeåkande, blandat med en massa minnen.

Sen måste jag även nämna fotbollsplanen på Östra Skolan, den är borta sen länge, men inte i mina minnen. Där spenderade vi många timmar, både på raster och efter skolan.

Men nu flummar jag iväg, tillbaka till Öster...

Till alla er

Man ska inte leva i det förflutna men ibland måste man låta nostalgin flöda, för vi hade alldeles för kul för att bara låta minnena gå till spillo.

Många var vi, kul hade vi, det var helt enkelt vår tid. I min själ och mitt hjärta så kommer Öster alltid ha en plats, liksom många av alla er som var med. Utan er hade minnena inte varit mycket att hurra över. Så till alla er är jag ständigt tacksam.

Egentligen skulle jag vilja rabbla upp namnen på er alla, men då jag inte vill riskera att missa någon så nöjer jag mig med att skänka var och en av er en extra tanke, även de av er som jag aldrig var så nära vän med men som fanns där ändå.

Jag tillägnar detta inlägget till alla er som var där då, som har gjort mig till den jag är, ni vet nog vilka ni är. <3

Öster i dåtid

På öster där lärde jag mig mycket, så mycket att jag förmodligen inte ens minns det mesta, haha. :)

Där lärde jag mig cykla. Där spelade jag så mycket fotboll jag bara kunde. Där kysste jag min första tjej. Där lärde jag mig programmera. Där lärde jag mig spela gitarr. Där skrev jag min första punklåt.

Där spelade vi biljard på morgonen innan skolan. Därifrån hade vi "sälle" till skolan (dvs cyklade tillsammans). Där tittade vi på film. Där spelade vi spel. Där lekte vi. Där skrattade vi tillsammans.

Där bråkade vi säkert också, men det minns jag inget av idag. Vi gjorde troligtvis även en massa saker vi inte borde ha gjort, men vem har inte gjort det? :)

På Öster blev vi till sist också ungdomar, en tid som många av minnena härstammar ifrån. :)

Min första cykeltur, som jag minns, var Bohusgatan och varvet runt på Upplandsgatan, jag minns det än idag. Frihetskänslan av att cykla, blandat med skräcken av att cykla, haha. :D Jag cyklade förmodligen fler mil på Öster än vad jag har cyklat i hela mitt vuxna liv.

Öster i nutid

När jag nu tar upp Öster i Google Maps så ser jag att många av lekplatserna är borta, även om den, i mitt hjärta, viktigaste fortfarande finns kvar, dvs den nedanför Västgötagatan. I övrigt verkar mycket vara sig likt, bortsett från att de har byggt ut mer och mer.

Jag har varit där på gröningen och spelat fotboll med min son några gånger, inte för att han kommer få samma härliga minnen därifrån som jag har, men jag ville ändå ge honom ett litet smakprov på platsen jag aldrig skulle vilja ha varit utan. :)

Bohusgatan, Jämtlandsgatan, Västgötagatan, Ölandsgatan, Lapplandsgata, Blekingegatan, Smålandsgatan, Gästrikegatan, Värmlandsgatan, osv, för många är det bara gatunamn, för mig är det där vi skrev historia, en historia som kanske ingen mer än oss minns eller känner till, men det gör inte den mindre viktig. :)

I övrigt så består Öster i nutid mest av minnen för min del. Minnen som jag är tacksam över att ha. Så tack till mamma och pappa för att de bosatte sig just där och tack till alla er som var med och skapade alla dessa minnen! Det gjorde ni bra får jag säga! :)